| Summary: | Idag är det vanligt att relatera barn och natur till varandra. Frågan är vad en sådan relation skapar för föreställningar och vad den används till. Artikeln tar sin teoretiska utgångspunkt i visuell kultur för att analysera empiriska exempel hämtade från reklam och utomhuspedagogik. Analysen tar fasta på de markörer för ålder, genus och etnicitet som används när barn och natur relateras till varandra. Resultatet visar att det är ljusa barn med låg ålder och utan bestämt kön som används i den här typen av exempel och barnen skapar, tillsammans med framställningar av ren natur och naturlighet, föreställningar om renhet och oskuld. De föreställningar som skapas med hänvisningar till barn används för att ge intryck av hållbarhet medan de samtidigt motiverar konsumtion och vissa pedagogiska idéer. Slutdiskussionen reser frågan om vad som riskeras om barn-natur relationen fortsätter att återskapas på ett okritiskt sätt.
|
|---|