| Summary: | Att skydda barn och unga från otillbörligt utnyttjande och exploatering i arbete via lagstiftning har varit en framträdande tankefigur i Sverige (och flera europeiska länder) sedan minst ett sekel. Den svenska lagstiftningen har i betydande grad säkerställt ett sådant skydd. Men den har samtidigt inte bara varit prohibitiv eller utestängande. Från samhälleligt håll har man också velat möjliggöra att unga ska kunna delta i arbete. Arbete har setts som positivt av politiskt/ideologiska, men också religiöst grundade, skäl. Till detta kommer också att barn och unga har varit nödvändiga som arbetskraft i vissa sektorer och sysselsättningar. Den svenska hållningen har varit av pragmatisk, och mindre av förbjudande, karaktär. Att skydda och hindra men samtidigt också möjliggöra. Och denna inställning har haft en slags ”folklig” legitimitet.
|
|---|