Summary: | سعى هذا البحث من خلال المنهج الوصفي الاستقرائي القائم على وصف الظاهرة الصوتية وتحليل النتائج وإعادة تركيبها –
وصياغتها من منظور علمي إلى الوقوف على ظاهرة من الظواهر الصوتية المتعلقة بالأحكام التركيبية في القرآن الكريم التي -
نالت اهتمام العلماء قديماً وحديثاً، وهي التفخيم والترقيق. وتناولنا في هذا البحث وصف هذه الظاهرة معتمدين على ما
وصلنا من ملاحظات علماء العربية القدامى، وما توصل إليه الباحثون المحدثون. ونلاحظ أن التفخيم والترقيق من الصفات
المتعلقة بالصوامت والمصوتات؛ فالتفخيم صفة لازمة لأصوات الاستعلاء، وهي: "خ، ص، ض، غ، ط، ظ، ق"، وصفة
عارضة في كل من ألف المد والفتحة واللام والراء، والترقيق صفة عارضة للأصوات الأخرى. وقد جاءت هذه الدراسة في
محورين اثنين، فاهتم المحور الأول بدراسة مفهوم هذه الظاهرة عند المتقدمين من علماء اللغة وعند الدارسين المحدثين، والمعنى
الاصطلاحي لهما؛ وأما المحور الثاني فعنى بدراستها في الروايتين مبينا أوجه الاتفاق والاختلاف الصوتي بين راويي القراءتين.
الكلمات المفتاحية: الظاهرة الصوتية الأحكام التركيبية الرواية التفخيم الترقيق. – - - -
The study attempts to describe the Arabic phonetics phenomenon which contains
in al-Quran by analyzing the findings and reassembling the phonetical forms
from the scientific perspective. This is a descriptive study by which two phonetics phenomena related to the syntactical rules of al-Quran will be analysed
i.e. valorization and attenuation (الرتقيق و التفخيم .(These phenomena are described
by referring to the findings and views of the great traditional Arabic linguists and
the modern Arabic scholars. Hence, the observation carried out by the
researchers have concluded that volarization and attenuation (الرتقيق و التفخيم (are
phonetic features which are based on consonants and vowels. Volarization is a
pertinent phonetic feature related to the volarized consonants " ،ط، غ، ض، ص، خ
ق، ظ "and it is opposing the long vowel, short vowel, laam and ra’ والفتحة املد ألف
والراء والالم ,whereby attenuation is an opposite feature of other Arabic phonetics.
Intrinsically, the study focuses on two scopes where one of them is on the
concept of volarization and attenuation from the point of view of the great
traditional Arabic linguists and also the moderns Arabic scholars. Whereby the
other one is on the narrations of al-Quran by elucidating the phonetical
similarities and differences which could be observed from the two eminent
narrators of al-Quran.
Kajian ini bertujuan untuk mengkaji phenomena phonetik Bahasa Arab yang
terdapat di dalam al-Quran dengan menganalisa dapatan-dapatan kajian yang
berdasarkan susun atur bentuk phonetic Bahasa Arab yang diperhatikan
berdasarkan kajian sains. Kajian ini pada asasnya berpaksi kepada kajian
deskriptif yang akan meneliti dua phenomena phonetik yang berkaitan dengan
struktur syntak al-Quran iaitu; al-Tafkhim dan al-Tarqiq. Kedua-dua phenomena
ini akan dikaji berdasarkan pandangan yang telah diutarakan oleh ahli-ahli
Bahasa Arab yang terdahulu dan juga moden. Dari pengamatan ini dapatlah
disimpulkan bahawa kedua-dua phenomena ini berpandukan kepada phonem dan
bunyi. Al-Tafkhim merupakan ciri-ciri phonetik yang penting dan berkait rapat
dengan phonem-phonem tafkhim iaitu kha, sad, dhad, ghyan, taa, zaa dan qaf,
akan tetapi ia mempunyai sifat yang berlawanan dengan alif al-mad, al-fathah,
laam dan raa. Adapun al-Tarqiq mempunyai sifat yang berlawanan dengan
phonem-phonem Arab yang lain. Kajian ini dilakukan berdasarkan kepada dua
pokok perbincangan yang penting di mana perbincangan pertama menumpukan
kepada konsep dua phonemena phonetik ini dari sudut pandangan ahli-ahli
Bahasa Arab yang terdahulu serta moden, manakala yang kedua pula
menitikberatkan kajiannya di dalam dua riwayat bacaan al-Quran dengan
memberi penekanan kepada ciri-ciri persamaan dan perbezaan bunyi yang
digunakan oleh dua perawi atau pembaca kedua-dua riwayat tersebut.
|